·۰•●Smultronvodka

Jag vet inte var jag ska börja.. så inte heller sluta..

(Jag hörde henne säga med gråten i halsen. "Gud vad vacker det är"
Det var det verkligen.. Så vackert att det gjorde ont..)

Det var ca 50 bilar som i led åkte efter varanda med varningsblinkerserna på ut mot olycksplatsen.
Det går inte förklara hur vackert det var... Man måste nog ha varit där för att förstå..

Vi satt tysta i bilen.

När alla hade tänt sina ljus, lagt sina blommor och kanske tagit deras sista farväl så blev det tyst...
Alla stod tysta..Vem hade kunnat tro att tystnaden kunde göra så ont..?

Det ända man kunde höra var vinden som susade förbi i träden och tårarna som föll ner för folks kinder.
Någon hade även glömt sin radio på i bilen..väldigt lågt men man kunde ändå urskilja vilken låt som var på...

Jag vet inte hur länge vi alla stod där.. men det spelade ingen roll..
Det som kanske kändes som 1 sekund kanske var 1 min.. Vem vet.. Man tappade tidsuppfattningen..

VILA I FRID!